Cais do Avesso · A Laje · Portugisiskt original
Os Vergalhões
portugisiska originaltexter
Doze ferros apontam para o céu da laje.
As pontas têm alturas diferentes.
Ela passa com o cesto de roupa.
Uma ponta arranha o plástico.
No primeiro verão,
a ferrugem só mancha a ponta.
Depois desce um dedo por ano.
A chuva deixa riscos no concreto.
Ela amarra o varal no primeiro vergalhão.
Testa o nó com o peso do corpo.
No outro lado, prende numa coluna.
A linha fica baixa no meio.
Os lençóis torcem no vento.
Uma fronha solta o pregador.
Ela corre antes que caia na rua.
A fronha fica presa no terceiro ferro.
Uma pipa enrosca no fio do poste.
O menino do vizinho puxa a linha.
A rabiola bate nos vergalhões.
A linha arrebenta.
No inverno, ela enrola jornal nas pontas
quando as crianças sobem.
O papel molha e cai.
A ferrugem aparece de novo.
Ela recolhe os lençóis antes de escurecer.
Solta o varal do primeiro ferro.
As pontas ficam livres.
Os ferros continuam apontando.
Cais do Avesso · A Laje · Översättning
Armeringsjärnen
Översättning · Os Vergalhões
Tolv armeringsjärn pekar mot himlen från taket.
Ändarna har olika höjd.
Hon går förbi med tvättkorgen.
En spets repar plasten.
Den första sommaren
färgar rosten bara spetsen.
Sedan kryper den ner en fingerbredd om året.
Regnet lämnar streck på betongen.
Hon knyter tvättlinan i det första järnet.
Prövar knuten med kroppens tyngd.
I andra änden fäster hon den i en pelare.
Linan hänger lågt i mitten.
Lakanen vrider sig i vinden.
Ett örngott tappar klädnypan.
Hon springer innan det faller ner på gatan.
Örngottet fastnar på det tredje järnet.
En drake trasslar in sig i lyktstolpens ledning.
Grannpojken drar i linan.
Svansen slår mot armeringsjärnen.
Linan brister.
På vintern lindar hon tidningspapper runt spetsarna
när barnen går upp.
Pappret blir vått och faller.
Rosten syns igen.
Hon tar in lakanen före mörkret.
Lossar tvättlinan från det första järnet.
Spetsarna är fria.
Armeringsjärnen fortsätter peka.
